Denna text publicerades i en kortare version i programmet för Satans delirium 2016. Texten kommer  också publiceras  i sin helhet på Satans demokratis webb.

Satans delirium - intervjuer

ÅKLAGAREN - Otto Milde

Har du saknat Åklagaren?

Ja, det har jag. Jag kände att det var en karaktär som kunde utvecklas mera. Jag har saknat känslan av att spela en fullständigt, inte galen, men känslomässigt havererad människa som har för mycket av allting.

Vad är den största skillnaden mellan andra produktioner och det du gjort i Satans demokrati och delirium?

Karaktärsarbetet är extremt viktigt. Att jobba från karaktären och karaktärens plats i samhället är grunden för att skapa liv i den här sortens föreställning. Det skapar möjligheten att sen fritt improvisera i den här världen.

Hur är skillnaden mellan del 1 och två i processen?

Framförallt finns karaktären redan så jag måste inte söka den. I början kändes det läskigt att vi är så mycket färre skådespelare och ändå ska vi bygga det här universumet. Men det gör också att det inte blir lika mycket ensamrep, vi har Jimmy med oss hela tiden. Den här gången ska det vara mer av en historia som håller ihop, det ger snävare ramar och ett större ansvar för helheten, att den håller ihop. Publiken ska på ett sätt vara mer interaktiv i 2 än 1.

Vad är svårast och roligast med en produktion som Satans delirium?

Att få ihop det tidsmässigt, vi går ju på tid. Att få in rätt innehåll på rätt tid samtidigt som jag ska improvisera med publiken. Innan jag träffat publik känns det nervöst. Hur ska jag få dem att känna sig utvalda och inte utsatta trots att Åklagaren kör med dem? Just nu har jag ingen aning om hur folk kommer reagera. Jag vill inte göra någon ledsen på riktigt.

Vilka goda sidor har Åklagaren?

Den fantastiska blicken för vad som ska göras där rättvisa skipas, känslan förordning och reda. Den totala empatilösheten gör att han kan utföra svåra och krävande uppgifter lätt och leende. Han sätt att ta folk och hålla pöbeln i schack.

Vilka dåliga sidor har Åklagaren?

Han har lätt tappa fattningen och brusa upp okontrollerat.

Hur är Åklagarens förhållande till publiken?

Åklagaren ser publiken när de är utan mask, men inte när de har mask. För det mesta. Sen kanske det händer något längre fram i föreställningen, vi vet inte riktigt än.

I Satans demokrati spelade du ibland Advokaten, ibland Bloody Mary. Behemoth/Katten är en ny roll för dig, efter 2 veckor repetitioner känner du att du börjar få kontakt med den karaktären?

Vecka 1 var mycket ett sökande, men den här veckan har det börjat klicka genom att ha provat mask och kostym, det hjälper jättemycket, och alla improvisationer. Att vi skriver vår egen text hjälper mig att få syn karaktärens perspektiv.

Vad är den största skillnaden mellan andra produktioner och det du gjort i Satans demokrati och delirium?

Inget färdigt manus och friheten själv bestämma vem karaktären är. Det jag lärt mig här är: våga tänka stort, du får göra det. Vill du så kan du, vill man så hittar man lösningar.

Hur är skillnaden mellan del 1ett och två i processen?

En stor skillnad är att vi är färre det blir mer intimt. Och vi får mer regissör. Lika är bl.a. att vi arbetar med improvisation och skriver egen text.

Vad är svårast och roligast med en produktion som Satans delirium?

Det roligaste är friheten. Den ger automatiskt en ansvars känsla, att vi alla är lika ansvariga att göra det här bra.

Svårast är kanske samma sak. Ingen säger vad jag ska göra, jag måste göra det själv.

Vilka goda sidor har Katten?

Enligt Malin? Charmör, kvicktänkt , mycket humor. Enligt sig själv? Är helt enkelt bäst, vackrast och roligast. Sjukt smart och smart nog att inte behöva visa det.

Vilka dåliga sidor har Katten?

Enligt Malin: Bekräftelsebehov, bitter, svår på spriten, aggressiv. Enligt sig själv: Inte många. Blir lite lätt uttråkad.

Hur är Kattens förhållande till publiken?

De är mina leksaker.

Hur var Advokatens förhållande till publiken?

Hon visste inte att de var där.

Och Bloody Marys i Satans pack?

Flörtigt och retsamt.

Har du saknat Woland?

 Woland är den roligaste roll jag spelat. Woland förvånar mig gång på gång, det är sjukt kul.

Vad är den största skillnaden mellan andra produktioner och det du gjort i Satans demokrati och delirium?

Jag kommer från cirkusvärlden och har alltid varit kreatör. Så jag är hemma med att inte ha manus och att vad du lägger in är vad du får ut. Men att vara med flera personer varje dag, att kastas in i tre och en halv timma varje kväll utan gå ur roll var nytt. Alla kunde också skapa nytt varje kväll, jag har aldrig tidigare upplevt en så stor skillnad mellan repetition och när publiken kommer som i Satan. Publiken gjorde att pjäsen föll på plats. Ibland fick man också spela en scen utan publik, det var supertråkigt.

Hur är skillnaden mellan del ett och två i processen?

Processen är sig lik. Jag är lugn för jag vet vad som ska hända. Förra gången jobbade jag mest med Py, nu jobbar jag med Jimmy. Det är roligt att vi arbetar hela ensemblen ihop nu, och har regissör hela tiden. Det är skönt, jag repeterade ensam väldigt mycket förra gången.

Vad är svårast och roligast med en produktion som Satans delirium?

Svårast är att bara ha tre veckor innan första publikrep, att hinna få allt på plats i tid. Vi har en ny form som vi ännu inte vet om den fungerar. Att spela en sådan här intensiv föreställning fyra, fem dagar i veckan är utmattande.

Roligast är när publiken kommer!!! Och att lära känna nya personer och karaktärer. I förra föreställningen träffade jag knappt Åklagaren. Egenansvaret är också roligt. Jimmy har så litet ego, han ger bort materialet till oss: det här är ert.

Vilka goda sidor har Woland?

Hard worker. Lekfull. Woland är en kompass som skapar balans i världen. Finns bara ont behövs inte Woland, därför återkommer Woland alltid till var balansen behöver fyllas på, med gott eller ont. Woland tvingar folk att tänka.

Dåliga?

Otålig. Att nu tvingas vara för god för att människorna är så dumma.

Hur är Wolands förhållande till publiken?

Woland är the entertainer. Älskar publiken älskar att få dem att titta åt ett nytt håll.